Kaffe ska drickas med stil…

Hur dricker du ditt kaffe? Svart, med mjölk? Kanske socker? En viktigare fråga är, vad dricker du det ur? Kaffe är livets dryck och bör intagas med stil!

 

Fram och baksida på muggen

 

Är du en hårt arbetande nationalist som förtjänar lite uppmuntran i vardagen? Behöver du en snygg SvP-mugg att dricka ditt kaffe ur, eller känner du någon som är värd muggen? Jag utlyser härmed en liten tävling, där det enda du behöver göra är att nominera dig själv eller någon annan med en motivering till varför just denna person förtjänar muggen. Skicka motiveringen till sagaberlin@hotmail.se. Jag kommer sedan välja ut den motivering jag tycker är bäst. Jag måste även ha en möjlighet att kunna kontakta den motiverade på något sätt för att kunna skicka muggen så bifoga gärna mailadress om du nominerar någon annan än dig själv. Kanske gör sig muggen bäst till en SvPare, men det kan man ju annars alltid bli om man inte redan är Det ska även tilläggas att om man nu mot förmodan inte dricker kaffe går det givetvis bra med valfri annan dryck med

Må bäste man eller kvinna vinna!

Lovad trygghet från vagga till grav…

Det talas gärna varmt om välfärden i vårt land. Men vem är det egentligen som får ta del av den? Som vi alla vet är det inte svenskarna i alla fall. Inte de som har rätt till den, vars förfäder slitit med blod, svett och tårar för att ge kommande generationer ett bättre liv. Att Sverige har blivit hela världens socialkontor står allt klarare. Välkommen till Sverige, välfärdsstaten. ”Jalla, jalla, Sverige till alla” stod det på skyltar som demonstranter i Ludvika höll upp. Det är inte bara folkförrädare till politiker som vill skänka bort vårt land. Så vill även en del av befolkningen. Hur mycket kulturberikning ska krävas för att dessa förtappade själar ska komma till insikt. Sverige är INTE till alla. Sverige är för svenskarna!

Jag vill blunda när de fumlar, jag vill blunda och ej se,
Se hur välfärd så förskingras och hur tillväxt slutar le.
Här fanns arbete och trygghet, här fanns omsorg, vård och hopp,
Nu i mörker allt bortbleknat ack så färglöst gult och blått.

Bortskänkt och berövad allt; på vishet, makt och mod.
All vår framtid så försåld, gått på realisation.
Vårt styre snart en lydstat, under annans lag vi bo,
Att trenden pekar nedåt är en sorlig sensation.

Folkhem – Ultima Thule

 

Hur ska vi då få dessa personer att inse att de vandrar på fel väg? Att den väg de slagit in på inte leder till något bra. När man pratar med gemene man så är det trots allt väldigt stor del som är kritiska till det politikerna håller på med. Som är kritiska till invandringen och dess biverkningar. Men de flesta ser steget att göra något åt det som extremt. Så där sitter Svensson på sofflocket till kökssoffan och drämmer näven i bordet till middagen men så mycket mer sker egentligen inte. När det var fjärde år är val så går rösten ändå till sossarna eller moderaterna, för det är ju ingen idé att kasta bort sin röst. Frågar ni mig ser jag en röst på något av idag sittande partier i riksdagen som bortkastade. Det är samma skrot och korn, ingen av dem arbetar för det svenska folket. Våra folkvalda lever efter en helt annan agenda. Att välja att rösta på ett svenskvänligt parti är så självklart för mig att jag har svårt att förstå hur folk kan se det som något bortkastat. Att med en röst på ett svenskvänligt parti säga att det gör skillnad. För det gör det självklart! Men att bara lägga en röst vart fjärde år är inte tillräckligt. Hur ska vi kunna leva med oss själva om vi inte gör ALLT i vår makt för att stoppa denna galenskap som pågår helt öppet i vårt land!?? Hur ska vi kunna förklara för våra barn att vi satt och såg på medan allt som är viktigt och betyder något skänktes bort och förstördes. Smulades till intet och dog. Hur ska vi kunna förklara att våra barn är en minoritet i sitt egna land. Ska vi sitta där med böjda ryggar och sänkt blick medan skammen river i vår kropp? Eller ska vi göra något? Vi ska rakryggade, stolta med höjd blick gå till motstånd. Vi ska göra allt i vår makt för att förända den utveckling och negativa spiral som är dagens samhälle. Vi måste göra detta, vi har inget val! Så bäste svensk, rannsaka dig själv. Vad kan just DU göra?

 

Föreläsning i Göteborg

Magnus Söderman håller en föreläsning i Göteborg.

Lördagen den 4 februari bjuder Logik Förlag och Svenskarnas parti in till föreläsning i Göteborg. Föreläsare är Magnus Söderman som under hösten 2011 släppte sin bok, Till värn för Norden hos Logik Förlag.

När: Lördagen den 4 februari
Var: I Göteborg
Tid: Samling klockan 13:30
Pris: 100 kr
Anmälan och ytterligare information sker via e-post:goteborg@svenskarnasparti.se

Jag hoppas givetvis att vi ses där!

Man kan alltid göra lite mer…

Igår lyssnade jag på Dan Erikssons senaste podcast-avsnitt. Måste säga att jag tyckte det var ett av hans bästa! Det är alltid intressant att höra vad som har gjort nationella att bli just nationella. Men vad som inspirerade mig mest var slutet. Där tar Dan upp att vi måste vara bättre, att vi måste vara ett bra exempel. Och att vi som nationalister måste sträva efter att alltid göra lite mer. Han tar upp att vi varje dag bör funderar över vad vi dagen efter kan göra lite bättre. Jag tycker att Dan har en väldigt bra poäng här. Jag vet att det är många som gör väldigt mycket för kampen, det är inte det. Dan är en av dem och det finns många fler. Men jag tror, att om alla tänker efter, så kan vi alla i ärlighetens namn göra ännu lite mer. Utan att för den skull bränna ut oss. Det är inte det som är meningen. Men vad har vi för val? Om vi inte gör allt vi kan, har vi då någon rätt att beklaga oss över vad som sker i samhället?

Om vi sitter på sofflocket och slår näven i bordet hemma och säger saker som ”det var bättre förr” men inte gör mer än så, vad förväntar vi oss då? Att någon annan ska ta kampen för oss? Tydligen! Så jag uppmanar er alla, tänk efter vad ni kan göra mer för vår sak. Jag vet själv hur det kan vara ibland, efter en hård vecka med heltidsjobb och ett par tentor och inlämningsuppgifter och med endast 3h sömn per natt är man ganska matt. Men det finns ändå alltid något man kan göra. Bara en sådan sak som att tänka på vad man handlar. Man behöver inte stödja de mest kapitalistiska märkena, vi kan handla närodlat och ekologiskt i så stor utsträckning som möjligt. Eller odla själv om man har den möjligheten. Vi kan låta bli att gå ut på krogen varje helg och supa skallen i bitar, lägg hellre en del av de pengarna till en god sak som att stödja ett parti eller person som gör mycket för kampen. Bara att se över vad det är vi egentligen lägger våra pengar på kan vara en god sak, inte bara för kampen i sig utan för sitt eget uppvaknande och ekonomiska situation. Jag vet många som jag diskuterat en sådan sak som en prenumeration på NI eller Framåt, som säger att de inte har råd, för att i nästa stund lägga massa pengar på märkeskläder, gå ut på krogen eller något annat. Då undrar man hur nationella de här personerna egentligen är, innerst inne. Det gäller att prioritera i livet gott folk. Jag kan ärligt säga att min ekonomi som student inte är speciellt bra, speciellt inte de månaderna jag inte har något extrajobb. Det har funnits månader då jag haft kanske 100-200kr när räkningarna varit betalda. Man får inte jättemycket mat för de pengarna under en hel månad. Men att inte skaffa mig en prenumeration på NI, att inte betala medlemsavgift till partiet, att inte köpa böcker som nationella skriver och ger ut, m.m är för mig otänkbart. Då äter jag hellre snabbmakaroner en månad! Men jag förstår att alla inte tänker så och jag kräver inte att alla ska tänka så. Jag vet att personer har sina barn att tänka på, något jag inte har. Jag skulle givetvis aldrig prioritera bort mat eller försäkring på min hund före en ny bok, då får boken vänta en månad. Men att välja bort onödiga saker som ett antal öl på krogen kan inte vara en så stor uppoffring om man säger att man är nationalist och vill vårt folks bästa. Det finns alltid NÅGOT man kan göra. Kan man inte bidra ekonomiskt kan man bidra med arbetsstyrka. Kan man inte bidra med arbetsstyrka kan man bidra ekonomiskt. Så kom inte och säg att det inte finns något ni kan göra. För det gör det! Allt ifrån de små sakerna som ändå är så viktiga i slutändan till de riktigt stora.

Jag vill ge en stor eloge till Dan och hans mycket inspirerande podcastavsnitt. För allt det arbete och resurser han lägger ner på vår sak och för hans inställning att han alltid kan göra lite mer och bli lite bättre. Du gör redan väldigt mycket bra Dan! Du fick mig verkligen att tänka till vad jag kan göra mer och du gav mig inspiration till att vilja göra mer.

En sak man kan göra är att lämna månadsbidrag till SvP på minst 50kr/mån. I slutet av året kommer man då att belönas med ett supersnygg rockslagsmärke beroende på hur mycket man bidragit med under året. Vill man inte vänta hela långa året kan man redan nu köpa dem direkt hos arminius.se. De finns i brons, silver och guld. Jag tycker att ALLA iaf minst ska sträva efter ett märke i brons!

P-piller ett satans påfund!

I går kväll satt jag och slösurfade runt på patriot.nu. Då genusteorier för tillfället verkar vara en röd tråd i mitt liv så fastnade jag i en artikel om detta. Läste även kommentarerna och där kom jag vidare in på en gammal artikel som handlade om P-piller. Och det är om just detta satans påfund jag tänkte skriva om.

När jag var runt 16år började jag äta P-piller. Det var det man skulle göra och blev påtvingad mer eller mindre. När jag ätit dem kanske i ett halvår började jag i början av varje ny karta må dåligt och kräkas. Första gången trodde jag ju att jag väl var sjuk och tänkte inte så mycket mer på det. När jag precis en månad senare drabbades av denna ”magsjuka” igen började man ju undra och när det upprepades efter ytterligare precis en månad insåg jag mönstret. Vad jag även upptäckte var att om jag åt jävligt mycket så mådde jag ”bara” illa och kräktes inte. Det gick väl någon månad till innan jag fick tummen ur och gick till barnmorskan och berättade om vad som hänt. De sa väl något om att alla sorter inte passade alla och att jag skulle få testa en annan sort. Sagt och gjort, så blev fallet. Denna nya sort gjorde inte att jag blev illamående men resulterade på sikt att jag gick upp i vikt. Jag blev också nedstämd, att använda deprimerad är kanske ett för starkt ord. Jag kommer inte ihåg hur länge jag ätit denna sort när jag någon gång under gymnasietiden fick slut på dem och inte orkade hämta ut ett nytt recept eftersom jag inte ansåg mig behöva det vid tillfället heller. Så jag slutade helt enkelt ta dem och det dröjde inte länge fören jag kände mig mycket gladare. När mina klasskompisar även började kommentera detta att jag faktiskt var mycket gladare så började man ju undra vad det berodde på. Mitt liv såg ju ut precis som det gjort innan, med den enda skillnaden att jag inte längre åt p-piller. En tanke slog mig att detta kunde vara orsaken men det var nog inget jag lade ner någon större vikt vid då. När jag åter igen började ta dem blev resultatet mer viktökning och nedstämdhet. Detta till trots åt jag dem under flera år. Sen fick jag för mig att byta sort igen för att testa om det kunde bli bättre. Så var inte fallet. Så av tre testade sorter var alla skit rent ut sagt. Det gick till en dag när jag bara fick nog. Slutade med dem och började må bättre. Nu blev jag helt övertygad om att det var P-pillren som var roten till det onda. Och tänkte för mig själv, aldrig igen! Men vad fanns det för alternativ? Celibat? Skaffa barn? Eller något annat preventivmedel? Tiden gick…

Jag gick till en barnmorska och ville få ett alternativ och berättade om att jag inte kunde eller ville äta p-piller. Det ska också tilläggas att jag faktiskt egentligen vägde för mycket. Men det gjorde inget eftersom jag ätit P-piller tidigare och då var det ingen fara eftersom det gått bra tidigare!?? Jag var mycket motsträvig och frågade om det inte fanns något annat alternativ som var bättre. Men nej, dessa nya piller var så mycket bättre än de jag ätit tidigare så dessa kunde jag testa. Trots att jag flera gånger påpekade att jag inte ville stoppa i mig massa konstiga hormoner gick jag därifrån med ett recept. Det tog tre månader innan jag en gång för alla sa att nu jävlar är det nog. Då hade jag gått upp några fler kilo (det var ju precis vad jag behövde!) och denna gång deprimerad, något som dessutom höll i sig ett bra tag efter att jag slutat ta dem. Jag kommer aldrig någonsin igen att äta P-piller. Även om mina biverkningar kanske ”bara” bestod av illamående och kräkningar, viktuppgång och nedstämdhet eller depression så är det illa nog. Även om det finns kvinnor som drabbats mycket hårdare. Så vad är det egentligen vi ”frivilligt” stoppar i oss? Och till vilket pris? Det kan nämnas bara en sådan liten sak som att det kan dröja upp till ett år efter att man slutat äta pillren till man kan bli gravid. Så lång tid kan det alltså ta innan kroppen ställt om sig till sin normala funktion.

 

I artikeln på patriot.nu tas miljöaspekten upp. Hur påverkar dessa piller inte bara oss utan även vår miljö?

Allt vatten på jorden innehåller halter av hormon ifrån p-piller och liknande hormonpreparat. Man behöver inte veta mycket om vattnets kretslopp för att förstå att detta på sikt påverkar allt levande på vår planet. Männen kommer att bli biologiskt feminiserade och det kommer att bli allt svårare att skaffa någon avkomma. Livet på jorden kommer att stagnera och dö ut av förgiftning och ofruktsamhet. Hur kan man rättfärdiga detta? Är det viktigare att få ha ”friare” sex med olika personer än att ha färskt dricksvatten? Är behovet av att jobba och skaffa barn senare i livet värt mer än att bevara miljön för kommande generationer? Är den ”kvinnliga frigörelsen” viktigare än planetens alla levande varelser och organismer?

Att miljöpåverkan är så pass stor är ändå inget som gärna tas upp i den annars så friskt debatterade klimatfrågan. Det finns dock en dokumentär som tar upp detta, Underkastelsen av Stefan Jarl. Denna tar upp hur mycket kemikalier vi går runt och bär på i kroppen. Kemikalier som tillkommit under det senaste halvseklet, kemikalier som aldrig tidigare funnits i vår miljö. Vad är det för framtid vi ger våra barn?

 

(Del två verkar inte finnas men dokumentären finns komplett uppladdad på Youtube i 6 delar)

 

Ingenting försvinner – allt finns kvar! (För er som kommer ihåg Tippen)

 

Mamma är bäst för barnet

I dag uppmärksammades jag på Facebook, av en artikel från  Aftonbladet där man kunde läsa en artikel om att pappor kan skada barnet. (Efter jag publicerat mitt inlägg såg jag att artikeln är från 2007 och redigerade min inledning lite.) Denna skapade en hel del protester. Dock ställer jag mig inte villig att hålla med i alla protester. Men för att förtydliga detta vill jag även säga att jag inte alls håller med i allt Annica Dahlström menar heller. Dahlström menar att pappor är sämre på att ta hand om barn rent biologiskt och där är jag ämnad att hålla med. Att pappor skulle vara skadliga för sina barn håller jag däremot inte med om. Jag är övertygad om att barn behöver en mamma och en pappa. En kärnfamilj helt enkelt. Jag håller även med i att det ligger i kvinnans natur att hon är bäst lämpad att ta hand om spädbarn. Inte härmed sagt att män är oförmögna till det. Inte heller handlar det om att män skulle älska sina barn mindre för det heller. Och jag håller inte med Dahlström om att pappor skulle vara mer vårdslösa med små barn. Men jag är igen benägen att hålla med i hennes uttalande om att fäder ska skydda hela familjen istället.

Annicas fem punker:

Därför är män sämre lämpade att ha hand om små barn.

1. Sämre känsel i fingertopparna:

– Känsligheten har stor betydelse när du hanterar ett nyfött, ömtåligt barn. Du avväger dina rörelser beroende på vilken input du får från dina känselnerver.

2.Män har tunnelseende:

– Kvinnan har däremot ett bredare, nästan 180 graders synfält och kan nästan se ”bakom ryggen”. Det är oerhört viktigt för att ha en bra överblick när barnet börjar krypa omkring.

3. Mindre känslig hörsel:

– En mamma hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En man har inte alls samma känslighet i innerörat.

4. Doften och rösten:

– Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen.

5. Modersinstinkten:

– Hos mamman utsöndras hormonet oxytocin i hennes blod efter förlossningen och det svämmar ut när hon hör barnet skrika. Detta hormon ger i normala fall den starka modersinstinkten, liksom hos alla däggdjursmödrar. Människan är inget undantag.

Jag ska inte säga att jag skriver under på allt detta. Men jag skriver definitivt under på modersinstinkten. Vi människor, eller i alla fall genusforskare och feminister har fått dille på att diskutera kön som att vi är precis lika. Kort och gott, det är vi inte. Könet sitter inte i hjärnan hur mycket de än väldigt gärna vill framställa det så. Inte heller är det en social konstruktion. Könet är biologiskt, det finns kvinnor och det finns män. Hon och han – inte hen! Det är vi människor som gör en enorm sak av detta och jag är helt övertygad om att de barn som växer upp i HBT-godkända genusflumsdagis och andra miljöer som präglas av detta kommer att bli mycket osäkra och vilsna människor.

Kort och gott vill jag påpeka att barn helt enkelt behöver en kärnfamilj bestående av en mamma och en pappa. DET är det bästa för barnet. Att mamman dessutom borde få vara hemma med barnet till minst 3års ålder är något som borde vara självklart. En trygg hemmiljö ger trygga säkra barn. Det gör inte en indoktrinerande dagis- och  skolmiljö från kanske så tidigt som 1års ålder. Mammor bör få vara mammor, och så bör även pappor få vara pappor.Det är hög tid att vi börjar fokusera på det viktigaste vi har – barnen.

Ny webshop

En svensk nationell tjej har startat upp en webshop för att finansiera sina två nationella projekt varav det ena ska engagera kvinnor inom rörelsen och det andra ska engagera unga (13-18år). Så passa på att köpa en schysst tröja eller något annat och stöd detta nya projekt.

Sveashop

Ett av motiven som finns i shopen

 

När dygnet har för få timmar…

Jag har varit pinsamt dålig på att uppdatera bloggen och skriva denna vecka. Dygnets timmar har helt enkelt inte räckt till. Veckan började med en dunderförkylning med halsont, feber och huvudet kändes som det innehöll mossa istället för en hjärna. All energi gick till att ta sig upp och komma iväg och jobba. När förkylningen började bli bättre var det inte mindre att göra. Det skulle planeras Tysklandsresa och det skulle pluggas. Dessutom ska man på något sätt ha tid till alla de där normala måstena man har i livet som att laga mat, diska, städa, tvätta och ta hand om hunden. Helt ärligt hände det inte mycket mellan måndag och torsdag! I går tillbringades hela dagen ute på vift. Först var jag och fick en arkeologisk slutrapport och fotograferade på Sundsby säteri som jag skriver en artikelserie om i NI. Sen ner till Göteborg och universitetsbiblioteket för att låna en bok för en annan artikel jag ska skriva. Efter detta träffade jag en gammal arkeologiklasskompis som jag inte sett på över ett halvår, vi åt sushi och hade massor att prata om. Hennes skönaste kommentar var om ett museum där hon gjort sin praktik ”det är så skönt, de är inte så jävla PK där”. Eftersom hon inte brukar uttrycka sig sådär höll jag på att sätta en sushibit i halsen. Men så glad jag blev! Det är alltid skönt att inse att ”vanliga Svenssons” är medvetna om det politiskt korrekta problemet.

Efter detta bar det av ut i ghettot i Göteborg för att göra en intervju med en tjej där för en skoluppgift. Detta är en tjej som jag faktiskt lärt känna genom min blogg. Vilket är jättekul och det var mycket trevligt att träffas! Efter en lång dag kom jag så hem och av någon anledning kom jag inte i säng före framåt 3-4tiden. Idag skulle jag upp ganska tidigt och träffa mina föräldrar för att köpa den där beryktade propagandaburken. Lite lagom sliten och halvvaken blev dock TVn inhandlad och det bar av hemåt igen. Resterande av dagen har ägnats åt tentaskrivande. Har äntligen blivit klar med skiten men har en annan skriftlig uppgift som känns svårare än tentan kvar, och denna ska vara klar på tisdag. Har egentligen den där intervjuuppgiften som ska vara klar i morgon med. Men det är bara att glömma. Det blir dessutom fortsatt jobb i veckan med. Och snart får jag ut nästa tenta som ska vara klar den 22e. NÄR ska jag hinna med det viktigaste av allt? När ska jag hinna med mitt nationella arbete. När ska jag hinna skriva mina artiklar, blogga och allt man VILL göra? Dygnet skulle definitivt behöva utökas med minst 6h. Så man hade tid till allt det man både måste och vill göra. Nu är jag i alla fall mer eller mindre frisk igen, så det kanske går med en vecka till som består av 4h sömn per natt. Men tiden räcker inte till trots detta. Jag vill inte klaga över att jag har ett jobb just nu. Det är väldigt praktiskt ekonomiskt att ha extrajobb som student. Men jag skulle önska att det var lite mer utspritt och inte var ett par månader med heltidsjobb och sedan flera månader utan jobb. Mina studier skulle må så mycket bättre av det Men nu är det som det är. Denna vecka ska det i alla fall bli mer tid lagt på det viktigaste, det nationella arbetet!

Jag måste dessutom köpa mig en ny kalender. Börjar få aningen panik av att inte ha en för detta året ännu. Är man planeringsnarkoman så är det ett seriöst problem att inte ha en sådan. Kampen fortsätter mina vänner! Må nästa vecka bli en bättre nationalistisk vecka.

 

En annan bild av nationella…

Att gammelmedia och politiker gärna framställer oss nationella som onda och hatiska är ingen nyhet. Vi sammankopplas med terrorister, kallas mördare och klassas som rikets största hot. Vi får allt som oftast höra att det är hat som är vår drivkraft. I somras, ett par dagar efter Anders Bering Breiviks massaker på Utöya fick jag ett mail från en gammal klasskamrat. Vi var ganska goda vänner på den tiden även om vi inte umgicks utanför skolan. Han var väldigt engagerad moderat, ungefär som hela min klass. I mailet kom givetvis de vanliga flosklerna…

Jag är ledsen om jag i det här mailet låter onödigt anklagande, och jag kanske har missförstått en del saker, men de senaste dagarnas händelser har gjort mig väldigt trött på allt hat i världen. Jag antar att du har ändrat dina privacy-inställningar på FB på sistone för min news feed är inte längre fylld av länkar, och kommentarer till länkar, från ”nationella” sidor som osar av hat men jag har ju sett dem, fram till ganska nyligen. Därav skriver jag det här mailet… Jag tror och hoppas verkligen inte att du eller dina vänner (oavsett om de kallar sig ”nationella” eller något annat) på något vis sympatiserar med den typ av avskyvärd terrorism som vårt broderland utsattes för i förrgår. Samtidigt hoppas jag också att du inser att det hat, oavsett mot vilka det riktas, som odlas i vissa kretsar – bland ”nationella”, i falanger långt ut på vänsterkanten, i vissa islamistiska grupper, i vissa kristna grupper och så vidare – är vad som orsakar den typen av händelser. Jag hoppas verkligen att du gör en kraftig översyn över vilka du väljer att umgås med. Det är förstås svårt att bryta med hela sitt sociala sammanhang men vill du ha någon annan att umgås med är du välkommen till _______! Här finns gott om trevliga (och hundvänliga) människor. Jag förstår om du vid det här laget har lagt till även mig på din ”hat-lista” men jag tycker vi hade en bra kontakt under gymnasiet och jag bryr mig fortfarande om dig och önskar att du ska få ett bra och lyckligt liv. För att komma dit tror jag du måste lämna hatet bakom dig. Hör av dig om du vill träffas och prata eller om jag kan hjälpa dig med något. Eller be mig dra åt helvete, valet är ditt…

Jag är alltså en typisk ”nationell”, driven av hat som hyllar terrorhandlingar. Jag behöver självklart byta umgänge för uppenbart har jag hamnat i fel krets och behöver istället umgås med lite trevliga liberala och hundvänliga(!??) människor. Jag har inget bra och lyckligt liv och behöver lämna hatet bakom mig. Och uppenbart så behöver jag hjälp att komma ur detta träsk. RING EXIT!!! Alltså, jag brukar få höra att JAG har förutfattade meningar men vänta lite här. Nu ska vi bena i den här situationen lite. För det första är det inte hat som driver mig, snarare det motsatta. Jag hyllar definitivt inte terrorhandlingen som ABB utförde i Norge och jag är tacksam om jag slipper sättas i samma fack som en frimurare och islamofobisk prosionist. Inte heller känner jag det minsta behov av att byta umgängeskrets och de flesta av de jag umgås med är hundvänliga, de flesta nationella brukar tycka om djur! Jag har dessutom ett bra och lyckligt liv och har inget hat jag behöver lämna bakom mig. Att jag sen dessutom skulle behöva bryta med hela mitt sociala sammanhang skulle inte stämma heller, även om jag skulle sluta umgås med nationella. Jag har faktiskt andra vänner också! Har heller ingen ”hat-lista” där jag pluttar in folk efter behag och det är sällan jag ber folk dra åt helvete. De behöver i alla fall göra värre saker än skriva förvirrade mail. Jag bemötte självklart mailet när jag fick det och förklarade hur saker och ting låg till. Att jag tar upp det här och nu är för att jag tycker det är ett bra exempel på hur ovetande människor ser på oss nationella. Hur de med hull och hår slukar det som står i massmedia och egentligen inte tänker själva. Detta är ingen korkad kille som skickade mailet, men helt klart en väl indoktrinerad kapitalistisk liberal.

Min bild av nationella människor är en helt annan än den media gärna ger sken av. De bästa människorna jag känner är nationella. För att komma med några exempel: Det var nationella människor som jag nyligen lärt känna som drog med mig ut på min födelsedag när jag satt ensam hemma, och jag hade den bästa födelsedagen någonsin! Det är nationella vänner som lyssnar på mitt gnällande när jag har dåliga dagar och peppar mig att fortsätta plugga, skriva eller vad det är jag gnäller över. Det är nationella vänner som sitter uppe hela natten och hjälper mig med pepp och flum att skriva en tenta. Det är de nationella som kommer med uppmuntrande ord, som finns där när man behöver dem och som ställer upp. Det är de nationella som hör av sig och undrar hur man mår. Listan kan göras lång. De människorna som betyder mest för mig är mina nationella vänner och bekanta. Personer som jag aldrig träffat men enbart pratar med på internet bryr sig mer om mig än vad min familj gör! Så jag undrar jag, vilka som är de bättre människorna!??

Till alla gamla, nya och framtida nationella kamrater. Tack för att ni finns!

 

2011 års nationella hjälte är utsedd!

Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära. I Grekisk mytologi kallades hjältarna heroer, varifrån många språk fått sitt ord för hjälte, liksom svenska orden heroisk och heroism (hjältemod). De grekiska heroerna hade ofta gudomligt påbrå, vilket är vanligt även bland hjältar i andra mytologier.

2011 års nationella hjälte är utsedd. Även om personen inte har gudomligt påbrå så är han definitivt en hjälte i den bemärkelse att han är en beundransvärd person som utför stordåd. Precis som alla de nominerade och många fler är i mina ögon. Det finns många nationella där ute som drar tunga last och lägger ner mycket av både sin tid, energi och pengar på vårt gemensamma mål, utan att yppa ett negativt ord om det. Ni är alla hjältar. Men den som blev årets nationella hjälte genom min omröstning är Rikard Pekkarinen. Motiveringen löd: Rikard är en sann vän som alltid finns där när man behöver lite extra uppmuntran och hjälp. Han har alltid något positivt att säga och är ett stort stöd. Dessutom skriver han en mycket bra blogg som blandar humor och allvar på ett förträffligt sätt. Han är även en engagerad medlem inom Svenskarnas Parti. Rikard är min hjälte!

 

You´re standing against the mainstream
You´re fighting against the scum
Having your own opinions
Ain´t listen to anyone
Dont´t care what they think about you
Don´t care what they say
You´re hope you´re future
You´re the heroes of today

Ett stort stort grattis till Rikard Pekkarinen!

Och tack till alla er som röstat.