Kvinnor i kampen!

Vi kvinnor är och bör vara en självklar del av den nationalistiska kampen.

Kvinnor och män är olika, vad senaste genusforskarna än påstår. Kan jag med denna blogg uppmuntra fler kvinnor att bli aktiva i kampen eller uppmuntra de som kanske känner sig lite ensamma som kvinnliga nationalister har vi kommit en bra bit på vägen. Eftersom kvinnor och män har en tendens att tänka och uppfatta saker lite olika behövs båda könen i vår gemensamma kamp. Vi kompletterar helt enkelt varandra, precis som i ett förhållande. Att dagens unga kvinnor behöver sunda förebilder istället för de sjuka ideal som dagens samhälle lurar dem med står också klart. När osäkra unga flickor lär sig dagens värderingar från TV och modemagasin istället för att tänka själva och skapa sig sunda värderingar är vi ute på djupt vatten.

Kan vi här bidra till att fler flickor och unga kvinnor inser sitt eget värde och inte behöver följa strömmen har vi gjort oss själva en stor tjänst, som folk. Starka kvinnor behöver inte innebära det feministerna förespråkar, att göra oss fria från männen. I ett sunt samhälle lever kvinna och man tillsammans och uppfostrar en familj. Inte ens detta är längre heligt i samhället. Kärnfamiljen ska förlöjligas och smutskastas så till den grad att de politiskt korrekta helt tycks vilja få bort den. Det normala ska inte längre ses som norm utan det ska det avvikande göra.

Att vi kvinnor ska dra vårt strå till den nationella kampen är inte bara önskvärt utan nödvändigt.

Jag skulle aldrig kalla mig feminist. I min värld är det något sjukt och verklighetsfrånvänt. Och då tänker jag på hur ordets betydelse har blivit. Jag ser kvinnor och män som lika värdefulla, men inser våra skillnader. Vissa saker är helt enkelt män eller kvinnor bättre lämpade för än respektive kön. Det finns dock inom den nationella rörelsen riktiga ”mansgrisar”. Och dessa tänker jag nu gnälla lite på. För att ta två exempel. Det ena är från det senaste avsnittet av Radio Framåt där en inringare pratade om att kvinnor inte borde ha rösträtt eller sitta på maktpositioner, för att vi är för moderliga och inte tänkte logiskt. Jag vill nog här påstå att min rösträtt är bättre för vårt folk än vad ungefär 99% av de röstberättigades röster i Sverige är. Det ser vi ju tydligt resultatet av. Men visst ligger det en liten poäng i att kvinnor gärna är mer omvårdande och moderliga. Nu är jag bara en kvinna och har bara en röst så man kan inte dra en slutsats av detta. Men med tanke på hur det ser ut så är min slutsats att folket röstar fel, oavsett kön. Den väsentliga frågan är hur vi ska få folket att rösta rätt.

Det andra exemplet kommer från att en bekant till mig överraskades över att det förekommer kvinnliga gruppchefer inom SvP. Han undrade vad detta var för nymodigheter och så länge jag inte slogs bättre än honom med en fjäderbatong var jag inte kvalificerad som chef. Jag kan nog ärligt säga att det inte finns några planer på fjäderbatongsslagsmål med gruppen så jag vet inte om just den kvalitén är den viktigaste. Och även om det kan vara bra att kunna försvara sig så finns det nog andra kvalitéer som kan anses viktigare i detta fallet. Rätt person på rätt plats känns betydligt viktigare än vilken utrustning man har mellan benen. Och de män som har svårt att acceptera en kvinnlig chef borde nog ta sig en funderare. Vi kvinnor har faktiskt fler fallenheter än att föda barn och stå vid spisen. Det finns det många goda exempel på. Och att framställa det som att vi är okapabla till att tänka och stå emot propaganda är att nedvärdera oss. Visst finns det många som faller för propagandan som ständigt spys ut över oss. Men jag vill nog hävda å det bestämdaste att där även finns en stor andel män. Det är också viktigt att tänka ett steg längre. När allt kommer omkring arbetar vi mot ett gemensamt mål, överlevnaden av vår ras, ett svenskt Sverige. Tillsammans kompletterar vi varandra och är starkast. Kvinna och man – tillsammans för vårt folk!

About these ads